• Admin

Galleri Cinnamoni - det var då det

Ett antal år har passerat sedan Galleri Cinnamoni först slog upp portarna i centrala Helsingborg 7,5 år sedan rättare sagt. 2,5 år som var väldigt lärorika där det stiftades bekantskaper med fler än 60 stycken konstnärer och både nya och erfarna konstnärer fick möjligheten, för att berika konstkulturen i Helsingborg.


Ibland kan jag sakna det lite grann - lokalen var fantastisk och det blev flera intressanta samtal med såväl kunder som konstnärer. Men jag är precis som fågeln i Skånes Fria Konstrundas logo, flygandes, svävandes, uppåt - och kan inte binda mig hursomhelst dag efter dag. Det är ett under att jag inte har tröttnat på min man efter 14 år tillsammans 😅 Men tvärt emot fåglarna, så följer jag mina egna vindar och anpassar mig efter årstiderna i livet, istället för att likt en flyttfågel fly för det är utmaningarna man växer av. ❤️. Dessutom tror jag inte ännu på galleriet för allmänheten. Det krävs någonting större - en insats av kommuner, lärare, arbetsplatser, föräldrar med mera för att ett besök på ett konstgalleri ska normaliseras och inte ses som endast en plats för dyr konst där man blir granskad nerifrån och upp så fort man kliver in. Denna erfarenhet har jag tyvärr hört bland flera gäster hos Galleri Cinnamoni - och så ska det inte vara. Vi ska inte känna att vi måste visa upp vårt kontoutdrag eller att vi bor på en fin adress för att få ta del av konst, oavsett vilken konst det är.


Ett galleri som jag tycker har lyckats är Kulturhotellet på Söder i Helsingborg. Här får besökaren möta konsten i sin egen takt och skapat sin egen symfoni. De är dessutom idérika och arbetar med att få ut konsten till allmänheten. Ett annat galleri som jag har uppskattat vid mina två besök, är Galleri Viken i Vikens Hamn, vilket är relativt nyöppnat fortfarande skulle man kunna säga. Med ett café och glassbar bredvid, välkomnas alla och slussas in i konstens värld på ett högst naturligt sätt, oavsett tidigare konstintresse. Mer av sådant behövs om vi ska åstadkomma en förändring och normalisera konsten, utan att för den del ge avkall på konstens vara eller icke vara. Lyft människan till konsten istället för att plocka ner konsten till människan. Hylla människan som betraktare och tolkare, för att förbättra konsten och integrera konst i vår kultur. Men lägg inte ansvaret på individen ännu och klanka ner på denna vad gäller låga besökarsiffror. Det är alldeles för tidigt att klanka ner på ett barn som inte ännu har lärt sig att gå.